Discodans – Year One, hoppas det blir en Year two

0
442

Nu har jag samlat ihop intrycken från helgens, mycket trevliga händelse Discodans – Style is Back Year one. Intrycken är många – likaså bilderna blev många, men vad som stod ut under denna helg, förutom alla vassa och läckra bilar.

Det största intrycken som finns kvar, är den sköna stämningen. Det var ingen officiell tävling, bara körning och tillfällen till att mötas i depån och hänga. Denna laidback inställning kändes hela vägen ut till banan, vi fick se förare som bjöd på sig själva och visade publiken att dem hade riktigt kul på banan.

Lördagen var vikt till två kategorier, Pro förare och Stanceförare. Dessa två kategorier turades om att drifta så mycket som bilarna och däcken höll. Passen kördes och det var allt som oftast åtminstone några bilar ute samtidigt, det var inte många stopp eller händelser som krävde rensning av banan.

Visst blev det stopp, men dessa var snabbt avklarade och förarna kunde snabbt fortsätta. Stoppen som blev kan man tyvärr inte göra så mycket åt, saker går sönder – speciellt inom motorsporten.

Under lördagen så fick vi återigen bekanta oss med mr Storpjäx i egen person, han gjorde inhopp i bl a Christian Erlandssons bil, kan ju säga utan tvekan att pjäxa modell large fanns med och den användes.

Stanceförare? de som var inbjudna till att köra som Stance Dancers, hade en hel del läckra och framförallt låga bilar som de, mer än gärna släppte lös ute på banan. Alexander Kvist var en av dem med sin riktigt vackra och samtidigt brutala bil.

Efter att större delen av dagen hade avklarats, så fick vi en överraskning. Eller snarare tre överraskningar, i form av tävlingar. Tre förare i varje lag skulle tackla varsin gren. Den första grenen var Hard Park, där föraren skulle drifta i vanlig ordning, men sen stanna så nära en vägg som var kartonger uppställda.

Nästa gren var Backwards Entry, här fick förarna lite mer fria händer, och målet var såklart – Gör den fetaste backwards entryn, men tappa inte driftingen.

Den tredje och sista grenen var lite annorlunda, förarna skulle initiera i en kurva, sen snurra bilen – och backa genom tre “slalomportar” och sen vända snabbt och drifta iväg. Detta gjordes på tid – och det såg allt annat än lätt ut.

Tre tävlingar som varje lag utförde, gav dem poäng och vid prisutdelningen så fick vi se Driftbrothers Linus och Victor Joensuu tillsammans med Henrik Isaksson vinna, med två poängs marginal.

När allt detta var klart så klev vi in i den sista delen av eventet – cruising, här fick alla driftbilar, utställningsbilar köra på banan och samtidigt så fick vi fotografer en chans till att fånga snygga bilar under ordnade former, reglerna var få men hårda – max 10 km/h i hastighet och inga burnouts eller varvningar.

Domen för detta evenemang då? Domen pfft – ge mig mer, jag vill ha Discodans – Year two. Så jag tar av mig hatten och gratulerar Jim Olofsson, Långe Mikael Andersson och Alexander Kvist för en skön och trevlig helg – full med go drifting och roliga människor.

Johan på Onroaders och Elle på Safe on Track vill jag också tacka för deras jobb med oss fotografer och reportrar som var där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Text & Bilder: Henrik Andersson, Driftzone

Henrik Andersson
Skribent - Fotograf - Filmare. Jag kommer att skapa material till Driftzone, men vem är jag då? En kille som har stort intresse för motorsport och fotografering. Har varit intresserad av motorsporten så länge jag kan minnas.