Krönika: Ges eliten möjlighet till träning?

0
9

En fråga som varit livligt diskuterad under säsongen 2017 är möjligheterna till träning för förare som tävlar, främst i SM och RM. Tävlingshelgerna är som regel ganska kompakta tidsmässigt, och de träningspass som normalt finns med i schemat är väl mest att anse som tid att anpassa bilen för den aktuella banan, och att köra in sig som förare på bansträckningen, än som ren träningstid.

Tävlingen på Sturup Raceway, som låg en fredag-lördag, var en av tävlingarna där det fanns begränsat med träningstid. Två 45 mininuterspass vardera för RM och SM på fredagen och ett 30 minuterspass på lördagen innan elimineringen. Totalt två timmar träning för vardera klass.

Tävlingen på Sundsvall Raceway kördes en lördag-söndag. Här fanns samma två pass innan kvalet på lördagen, dock en timme långa, och ett entimmespass före elimineringen på söndagen. Totalt tre timmar träning för vardera klass.

Den stora skillnaden var dock att Sundsvall i anslutning till sin tävling hade lagt en frikörningsdag på fredagen. Här var det uttalat att SM- och RM-förare som önskade träna gärna fick komma tidigt och köra frikörning, dock medvetna om att man fick dela bana med övriga frikörare.

RM-föraren Erik Kadikis tränade flitigt under frikörningsdagen på Sundsvall Raceway

Säsongen 2018 kommer en deltävling i SM att köras som en City Drift, liknande och med samma arrangör som Coop City Drift 2016. Där byggs en bana upp på en parkering eller liknande område i eller väldigt nära en stadskärna. Här kan man ju tänka sig att möjligheterna till träning är synnerligen begränsade.

2017 har varit ett bra år när det gäller frikörning. Som vi hörde i intervjun med SBF Driftings tekniskt ansvarige Alexander Kvist för en tid sedan har det i princip funnits något att åka varje helg för den som är villig att resa en bit. När det gäller möjligheten till träning för eliten så har frikörningarna ofta varit mindre bra. Orsakerna är flera, men främst att spännvidden mellan eliten och en nybörjare är så stor att körningen blir riskabel för dem båda. Det skiljer mycket i hastighet mellan en ProInt-bil på R-däck och en Volvo 740 på ett par gamla vinterdäck som man petat dubben på.

Robin Bengtsson, frikörare på Sundsvall Raceway

Själv har jag sett några frikörningar i sommar. Dels några på banorna som är närmast mig rent geografiskt, Sundsvall Raceway och Mittsverigebanan, men också på till exempel GTR Motorpark på säsongsavslutningen nu i oktober. På olika banor har man olika tankar om hur man släpper på bilar ut på banan. Vissa släpper ut ett gäng bilar på banan och om inget speciellt händer så åker man runt runt under hela passet. Andra släpper på en bil i taget, och kollar att föregående bil passerat igenom banan innan nästa släpps på.

Båda har sina för- och nackdelar. På Mittsverigebanan har jag vid fler än ett tillfälle sett när det blivit några bilar för många på den för året förhållandevis korta driftingslingan, vilket har lett till stockningar och svårt, för att inte säga omöjligt, för i princip alla att få till ett rent varv. Om det flyter har man möjlighet till många varv under passet och den som vill kan passa på att träna twin. Just på Mittsverigebanan hoppas många att problemet med trängsel löser sig 2018 när man enligt det som sagts tidigare åter får drifta på hela bansträckningen.

Att släppa iväg en bil i taget, som man kört med på Sundsvall Raceway, är tidsödande och kräver mer av funktionärerna. Alla får möjlighet till ett rent varv, men får köra färre varv. Ingen möjlighet till twinträning ges heller.

Ett system  som jag som åskådare tyckte såg ut att fungera riktigt bra var systemet som man använde på GTR Motorpark under deras sista DriftDays. Det var min enda frikörning på GTR under sommaren, så man kanske hade samma princip på alla DriftDays, men där körde man korta pass med ganska få bilar. Snabbt byte till nästa gäng, osv. Jag vet inte om det var en medveten taktik från funktionärerna, men jag tyckte också att man fick till en hygglig indelning av grupperna, med liknande förutsättningar.

Frikörning på GTR Motorpark, med tre SM-förare, Christian Erlandsson, Alexander Granlund och Emil Vikman, som tränar tillsammans.

Vissa har förespråkat uppdelning, så att exempelvis första kvarten varje timme är för förare med tävlingslicens, resterande tid för övriga förare. Frågan kan vara svår att diskutera också, då man kan tycka att elitförarna kräver särbehandling och tycker att man är bättre än andra. Men så är självklart inte fallet, utan det är bara ett faktum att man har olika förutsättningar, både i material (bil) och i kunskap som förare.

Vad tycker du? Behövs det en uppdelning? Förare, arrangörer, funktionärer, diskutera gärna i kommentarerna på vår Facebook-sida!

Text & foto: Christer Hägglund – DriftZone.se 

Webredaktör - Skribent - Fotograf | Sundsvall | Bevakar allt som händer i Sundsvallsområdet och reser en hel del för att bevaka SM/RM i hela Sverige. Är ibland kommentator på DriftZones livestream.