Isaksson vinnare i Gymkhana Drift 2019

0
129

Efter att ha pausats 2018 så var nu alltså Gymkhana Drift tillbaka. I all sin prakt, i all sin ära, genomfördes tävlingen liksom 2017 på Östersunds Skidstadion, som även detta år pryddes med banderollen som deklarerade att arenan är ”Swedish National Drifting Arena”.

Förarna hade under upptakten för tävlingen meddelats att temat för årets tävling var ”Spräng Östersund”, och nog gjorde arrangörerna, förarna, publiken, funktionärerna och alla andra närvarande sitt yttersta för att uppfylla detta mål. Kritiska röster som kunde höras på sina håll kunde till exempel tycka att man från arrangörssidan inte utvecklat arrangemanget, utan man körde på ”precis som tidigare”. Något som kanske förvisso inte är helt fel, men å andra sidan har man ett mycket välutvecklat och fungerande koncept som fungerar både för de som är insatta i driftingvärlden och för de som upplever drifting för första gången. Och kvällen var onekligen väl fungerande. Första ekipage ut, Emil Vikman, kanske tog ”Spräng Östersund” lite för bokstavligt eftersom hans bil fattade eld på vägen ut ifrån banan. Funktionärer och andra från depåhåll var snabbt på plats och assisterade vid släckning och assisterade Vikman, samtidigt som ”pausunderhållningen”, två stunt-motoryklister, snabbt kom ut på banan för att underhålla publiken och för att låta funktionärerna arbeta med Vikmans bil utan att för den sakens skull vara i allas blickfång.

Förutom detta löpte dock kvällen vidare utan större incidenter. Till skillnad från 2017 (Dennis Wikberg) och 2016 (Alexander Granlund) så var det exempelvis inga däck som skiljdes åt från sin bil. Inte heller var det någon bil som fick lyftas, eller bärgas ut från banan, vilket man får se som en stor framgång! Men förutom vad som INTE hände så kan man ju tala om vad som faktiskt hände denna kväll. Konceptet med att köra drifting på tid med tangeringspunkter som sänker totaltiden för förarna är något som uppskattas både hos publik och förare.

Många förare träffade tangeringspunkterna utan större svårigheter, medans vissa andra fick offra både baklysen och kofångare mot den hårda betongen. När samtliga förare hade kört sina två omgångare hade vi förärats med en top åtta som skulle få köra head to head med varandra för att ta sig upp till prispallen. Snabbaste man för dagen, Jens Stark ställdes mot Henrik Isaksson, där Isaksson gick segrande ur striden. Mattias Johansson mötte Linus Joensuu, Johansson vidare. Finalrundornas enda norrman, Christian Bakkerud gick head to head mot Jim Olofsson och gjorde vad som krävdes för att ta sig vidare. Siste par ut, Alexander Granlund och Viktor Joenssu blev ännu en tuff fight där Granlund gick vidare till top 4.

Även top 4 blev en spännande historia. Isaksson mötte Johansson där Johansson var lite för närgången med betongen vilket ledde till en rakkörning, och därmed tog sig Isaksson med sin snabba tid vidare till kvällens final. Även fighten mellan Bakkerud och Granlund blev en spännande historia, där Granlund var den som drog längsta strået och tog sig vidare till final. Det blev en kort paus med underhållning från Fredrik ’Frog’ Berggren och Victor Marcusson medans Johansson fick skruva ihop bilen innan vi kunde få fighten om tredjeplatsen mellan honom och Bakkerud. Här blev det dock en liten platt historia, Johansson körde sin runda, men tyvärr hände något med Bakkeruds bil redan i början av rundan, och han körde ut från banan utan att kunna avsluta sin körning om tredjeplatsen. Och, tro det eller ej, men ungefär detsamma hände under finalen mellan Isaksson och Granlund. Granlund påbörjade sin körning, men även här händer något som tvingade honom att avbryta och lämna banan. När Isaksson därmed äntrade banan kunde man därmed få hylla årets Gymkhana-konung i samband med att han korsade mållinjen, utan att behöva fundera över vilken som var den snabbaste tiden. Kanske en liten avtrubbad avslutning på en i övrigt högt flygande kväll, men vi fick ändå en välförtjänt trio på pallen!

Stort grattis Henrik Isaksson, årets segrare av Gymkhana Drift!
-Tack!

Hur känns det?
-För en gång släpper det, och man kommer vidare utan att saker går sönder eller att man haft diskussioner från domare. Här är det tid, så snabbast är snabbast!

Är det en rolig tävlingsform?
-Ja, helt fantastiskt, jag pratade med Olle (Olsson, arrangör, reds.anm) att det borde anordnas fler sådana här tävlingar. Det kommer otroligt mycket folk och det blir rättvist när det är på tid. Ingen är kompis med domaren eller med ”den”, utan alla kör på samma villkor.

Trodde du att det skulle gå så här bra när du kom hit?
-Vi satsade faktiskt på det, förra året blev vi fyra och då rasade diffen och vi fick bryta, så den här gången så jag och min tjej att den här gången tar vi det.

Blir det andra raka nästa år?
-Haha! Det vet man aldrig.

Återigen, stort grattis!
-Tack!

Vi lämnar Isaksson i full färd med att leta efter en penna för att skriva kvällens autografer. Röken på arenan har lagt sig, men stämningen är fortfarande hög och för många väntar den efterlängtade efterfesten. Och jag då? Jag längtar redan efter nästa års tävling.

Text: Erika Näsberg – DriftZone.se
Foto: Robban Strandberg – DriftZone.se