Mitt år med DriftZone

0
1597

Idag låter vi vår fotograf och skribent från Skåne, Björn Billsten, berätta om sitt första år med DriftZone. Banor han besökt, människor han träffat och mycket annat.

365 dagar

Ett år har gått och vilket år det har varit!!! 40000 bilder, 25 artiklar och 750 mil. Mycket är tack vare DriftZone, som möjliggjort boende, sammanhållning och inspiration.

Den erfarenhet som jag hade med mig var från en enda bana, Sturup Raceway och jag hade bara fotograferat drifting vid sju enskilda tillfällen tidigare. Mitt mål i början var att komma till minst tre nya banor och att få fotografera så mycket som möjligt. Dock smög sig det målet direkt när jag under vintern och våren planerade in så många event som det fanns plats till.

Allt började med garagebesök hos Felix Lindvall, Bam Garage, Dubbel D Drifting och Daniel Lavman och Japtuning Drifting under försäsongen. Intervjuer med härliga och förväntansfulla förare, teammedlemmar och föräldrar. Alla lika sugna på att få ihop bilarna och att säsongen skulle börja. Testade att ljusmåla för första gången och lyckades i alla fall med att få bilarna att synas.

Sen bar det av till Elmia. Tävlingen ströks som deltävling i SDC p.g.a. att vädret inte skulle ge förarna samma förutsättningar. Träffade tre i DriftZone under detta eventet och fokuserade nästan bara på driftingen. Under detta event tog jag några av de bilder som jag fortfarande känner att jag är nöjd med när jag stod i svängen efter första kurvan.
Tävlingen var den första i mörker för mig. I och med att alla fotografer flockades inne vid läktarna så valde jag att fokusera på att ta bilder i början och slutet av åken.
Känslan av att vi i DriftZone tillsammans kunde täcka hela banan kändes riktigt bra.

Sen var säsongen igång, det ena eventet efter det andra. Tidiga morgnar och sena kvällar, men med samma glädje och strävan efter att bidra till DriftZone och SDC. Hinna fotografera träning på olika delar av banorna, få bilder från alla kval och till sist få bra bilder på alla tävlingar. Väl hemma blev det mer gallring av bilder, redigering, leverans av bilder man sålt efter eventen och förberedelser för nästa event.

Död kamera

Mitt under säsongen hände det. Det som bara händer andra och aldrig en själv. Min kamera valde att sluta fungera en timme innan finalen i GDS på Mantorp. Febrilt försökte Christer Hägglund komma på vad det var som kunde ha hänt. Dock gick det inte att lösa så hela tävlingen blev fotograferad med min lilla fickkamera. Där och då funderade jag inte så mycket utan såg det mest som en utmaning. Väl hemma så lämnade jag kameran på service. Innan jag fick prisförslag på reparationen lånade jag en kamera av min kompis Stefan Johansson, strax innan Skara CityDrift. Väl hemma fick jag ett samtal om att motorstyrningen och huvudkretskortet var sönder och allt landade på ca 11.000kr.
Mitt i detta så hade jag och Team Lovetap börjat prata om Gatebil på Rudskogen.
Fick återigen låna min kompis kamera och kunde hänga med Mårten och hans team till Rudskogen.

Upplevelser

De klart skönaste och trevligaste eventen i år har varit Hultsfred Drifttrack. Dessa grabbar och tjejer gör det till en fröjd att besöka deras event. Alltid samarbetsvilliga och det är en anledning till att jag har valt att vara där vid fyra event. Här tar man åt sig av feedback från oss fotografer och klipper ner buskar samt flyttar vimplar för att underlätta vårt jobb

Det häftigaste eventet var helt klart Super3 på Gatebil Rudskogen. Fullt med fotografer, drönare och tjockt med folk runt banan. Allt från förare som kört ihop tidigare, till helt nya team. Förarna la fullt fokus på att få till sina åk och de satsade allt för att lyckas.

Sjukaste ögonblicket var när jag satte mig i Felix Lindvalls S14. Felix och Bullen (Felix pappa) var bland de första jag besökte när jag började arbeta för DriftZone, därför kändes denna stunden extra speciell. Killen kör kanske inte alltid med hjärnan, men kompenserar detta med att ha ett stort hjärta för drifting. Detta är också anledningen till att just snacket kring Felix’s körning och bil har varit det mest irriterande under året… Felix är inte Lill-Ivars, killen kör sin stil och har en stor talang.

Andra som går runt med kameror

Under detta året har jag träffat och samtalat med en mängd olika fotografer. Allt i från vänner som man redan stått timvis med under tidigare event, till nyfunna vänner och många trevlig utbyten och samtal. En del blir mer sporadiska och andra kan man prata timvis med.

Vissa har flera tusen följare och andra knappt några, men alla tillför något. Olika stilar och sätt att fotografera ger alla som ser bilderna en möjlighet att hitta favoriter. För min del handlar det inte om att ha många följare eller få många likes. Allt handlar om att jag älskar att fotografera.

Media och regler

Det största hindret för att ta bra bilder under denna säsong har nog varit drönare. Reglerna för fotografering och filmning är att stå på en godkänd plats och hålla sig på behörigt avstånd från bilarna. Vad som gäller för drönare vet jag faktiskt inte, men jag hade gärna sett att dessa inte är i samma höjd som bilarna. I Skara raderade jag många riktigt bra bilder pga detta.

När jag blev en del av DriftZone fick jag arbetskläder. Dels för att hålla mig hel och ren, men även för att synas på banan och i depån. Min säkerhetsväst har dock inte blivit använd mer än på Hultsfred och Sturup i år. Detta beror på att det har bestämts att man endast får ha en specifik väst under SDCs tävlingar. Jag efterfrågar en översyn av detta då vi som Nordens ledande nyhetsutgivare av drifting ska få synas och kunna se var de andra på DriftZone står runt  banan, då vi arbetar tillsammans för att ge så bra bild av tävlingarna som möjligt. Samt att de västar vi får låna är utan text som beskriver vilken funktion vi har på banan. Detta står endast på de privatägda västarna. Att synas är viktigt både för säkerheten och för att nå ut till fler läsare.

Mina tankar

Att lära känna förare och folk som brinner för drifting är fantastiskt. Det är en viktig del som ger mig energi att fortsätta, oavsett om den man pratar med kör på elit-  eller gräsrotsnivå.

Under året har det pratats mycket om talanger inom svensk drifting. Detta betyder inte att talang inte är detsamma som framgång. Det krävs att man har möjlighet eller förmåga att kunna binda upp sponsorer som är villiga att satsa. Dessutom att övertyga att just du är den de behöver för att synas och marknadsföra deras produkt. Har sett många duktiga förare, som med samma medel som en del andra hade kunnat komma minst lika långt, om inte längre.

I vinter och till våren kommer jag att ge mig ut på nya garagebesök och vara ännu mer delaktig i DriftZone. Kan vi bli mer internationella? Har vi möjlighet att bevaka fler event?
Frågan är ju vad ni läsare efterfrågar och till hur stor del vi har möjligheten att uppfylla detta. Passionen för drifting finns iallafall hos oss som arbetar för DriftZone.

This slideshow requires JavaScript.

Text: Björn Billsten – DriftZone.se
Foto: Björn Billsten – DriftZone.se