SDC SM 2018: En mästares återkomst

0
229

SM-klassen i Swedish Drift Championship har bjudit på god underhållning under året, men det vi minns är ändå mästaren som återkom till serien och direkt visade att han ville tillhöra toppen!

Jim Olofsson vs Pontus Naeslund
Foto: Björn Billsten

Det hela började redan i mars. Eller skulle ha börjat i alla fall. Den traditionella Påsksladden skulle i år få SM-status och vara en rekordtidig start på säsongen. Det meddelade SBF:s driftingutskott redan i september. Många stressade för att få sina bilar klara, andra gjorde klart med lånebilar och fixade till gamla trotjänare för att hjälpligt kunna delta i tävlingen. Med en tidsfrist om endast några dagar så tvingades man dock ta beslut om att vädret var för osäkert för att låta tävlingen ha SM-status. En tävling ströks därmed och fem deltävlingar blev fyra, och Påsksladden kördes som vanligt som en fristående showtävling. Pontus Naeslund vann före Kim Fors.

Final i deltävling 1, Dotz Drift Break på Mantorp Park. Jim Olofsson mot Pawel Korpulinski. Foto: Christer Hägglund

Istället blev det nu klassiska Dotz Drift Break på Mantorp Park 27-28 april som blev premiär, då både för SM och RM. Nytt för året var en helt ny bansträckning, i den sydvästra delen av banan, den så kallade Mjölbykurvan, genom den trånga F2-kurvan och vidare på rakan vid depåinfarten. En bansträckning som SM-förarna klarade bra. Tyvärr blev vädret inte det bästa, med regn som avtog och sedan tilltog igen i kvalet, och regn under i princip hela elimineringen. SM skulle under säsongen köra en 16-bilarsstege. Att vädret spelade in ser man inte minst i resultatlistan där kvalplaceringarna 1, 2 och 3 samtliga åkte ut i top 16, vilket är mycket ovanligt.

En som alltid är duktig på att anpassa sig till rådande förhållanden är Pawel Korpulinski. Pawel tog hem första deltävlingen före Jim Olofsson. På tredje plats hittade vi årets comeback, Johan Andersson, och på fjärde Dennis Wikberg.

Johan Andersson, vinnare i deltävling 2. Foto: Stefan Lindgren

Sedan skulle det dröja hela två månader, till 29-30 juni, innan det var dags för ett event som många pratade om innan säsongen, ARN Racings City Drift. Som uppföljare till Coop City Drift något år tidigare skulle den populära tävlingen nu få SM-status. Skara Sommarland ställde upp med en parkeringsyta för bana och depå, och ARN byggde en liten, tight bana med mur hela vägen runt. Vädret var strålande vackert, publiken kom till tävlingen och många av förarna trivdes bra, så vi får nog säga att den mycket hajpade tävlingen motsvarade förväntningarna.

Som jag skrev tidigare så var Johan Anderssons återkomst till serien årets comeback. Johan hade efter ett SM-guld och något silver tagit ett lite break från tävlingsdrifting. Nu klev han in i getingboet igen och siktade högt. Och banan i Skara verkade passa Johan mycket bra, som tog hem segern i tävlingen efter en final mot Kim Fors. Trea blev Pawel Korpulinski och fyra Jocke Grahn.

Efter halva säsongen var nu SM-tabellen mycket tät i toppen, med Pawel Korpulinski och Johan Andersson med varsin vinst och varsin tredjeplats.

Pawel Korpulinski och Johan Andersson. Foto: Henrik Andersson

Tredje deltävlingen i SM avgjordes på GTR Motorpark i Eskilstuna. En på alla sätt klassisk bana för alla med driftingintresse i Sverige. Men, för att göra det hela lite mer spännande så valde man att köra banan åt det som brukar kalla raceriktningen, alltså medsols istället för som brukligt är motstols. Det här rörde om lite i leden, men man fann sig snart till rätta. Kvalfantomen Mathias Johansson blev kvaletta, men tyvärr så spelade vädret förarna ett spratt igen, och när elimineringen kom på söndagen blev det ett ihållande regn som gjorde banan svårkörd och ibland till och med omöjlig. Utgången av flera battles blev  därför mycket chansartad.

När den sista kvasten av regnvatten från bilarnas bakhjul lagt sig så var det återigen experten av att anpassa sig till rådande förhållanden, Pawel Korpulinski, som fick ta emot förstapriset. I finalen mötte han, inte helt oväntat, Johan Andersson. Trea kom Kim Fors och fyra Jocke Grahn. Det här innebar att inför den sista deltävlingen i Sundsvall så hade Pawel en mycket liten ledning i tabellen, endast fem poäng före Johan Andersson. Jocke Grahn skuggade på tredje plats, såpass nära att allt skulle stå på spel under sista tävlingen.

Final i sista deltävlingen, Johan Andersson mot Jim Olofsson. Foto: Emil Åhman

Den sista SDC-helgen var för året lagd till Sundsvall Raceway. Här skulle det nu, liksom 2016, avgöras vem som skulle få ta emot pokalen som svensk mästare. I vanlig ordning arrangerade SHRA Sundsvall en uppskattad fri träningsdag på torsdagen för alla som ville. Tillsammans med träningstiderna under fredagen och lördagen gav det förarna en god möjlighet att träna på banan med den fruktade muren. När fredagskvällen kom satsade RM-förarna lite över sina förmågor och satt tidvis som en hel frimärkssamling i muren. SM-förarna hade bättre kontroll och samtliga undvek närkontakt med betongen. I kvällssolen stod det så klart att det var Mathias Johansson som tagit förstaplatsen i kvalet med hela 96 poäng, före Victor Joensuu, Johan Andersson och Pawel Korpulinski.

På tävlingsdagen sken solen över Sundsvall Raceway och publiken strömmade till. De långa träningspassen hade gett resultat och körningen i SM-klassen beskrivs av många som den bästa som setts på länge i svensk drifting. När röken stillat sig så var det Johan Andersson som knep vinsten i finalen mot Jim Olofsson. I fighten om tredjepris vann Jocke Grahn över Victor Joensuu, och på femte plats hittar vi kvalettan Mathias Johansson och på sjätte Pawel Korpulinski.

Det innebar att slutställningen i SM, topp 10, blev följande:

  1. Johan Andersson
  2. Pawel Korpulinski
  3. Jocke Grahn
  4. Jim Olofsson
  5. Mathias Johansson
  6. Kim Fors
  7. Dennis Wikberg
  8. Anders Hay
  9. Pontus Naeslund
  10. Linus Joensuu

En ytterligare sak som är värd att nämna är Mathias Johanssons kval under säsongen. Med placeringarna 2, 7, 1 och 1, samt ett specialpris vid banketten för årets högsta kvalpoäng, 96 poäng i sista kvalet, har han lyckats synnerligen väl med att plocka fram det bästa när det behövs. Tyvärr har vädret ställt till det vid ett par tillfällen, men med en femteplats i totalen har Mathias gjort en synnerligen fin säsong. Speciellt om man tar med i beräkningen att han under halva säsongen, deltävlingarna tre och fyra, kört med en gipsad hand.

Vad som kommer att hända 2019 är än så länge okänt. Det pratas om att ha ett möte på Gatebil i september där SBF Drifting kommer att avslöja sina planer för kommande säsong. I så fall finns vi där och rapporterar. Inför 2018 fick vi ett ganska stort antal avhopp från SM-serien. Mästaren från 2016 Mikael Johansson tog ett uppehåll för att köra in en ny bil, ett projekt som inte alls slutat väl för Mikael med flera motorhaverier. Alexander Granlund, som slutade tvåa i SM 2017, tog också ett uppehåll. Andra som av olika anledningar försvann efter 2017 var Jens Assarsson, Jens Stark Junttilla, John Juhlin, Axel Hjalte, Tobias Olofsson, Jesper Fager, Magnus Johansson, Erik Kagg, Patric Andersson och Christer Andersson. Vi hoppas att vi får tillbaka några av dessa till SM 2019 och att avhoppen inte blir lika många efter den här säsongen.

En sak som jag nämnde i min rapport från kvalet på Sundsvall Raceway var antalet startande i den deltävlingen. Endast 18 av de 27 tävlande som tagit poäng i SM under säsongen fanns på plats. Det är för dåligt och åsidosätter rättvisan i tabellen som helhet. Om man har tagit på sig att delta i en serie så ska man köra alla deltävlingar, om inte bilen är trasig.

Ett tack till alla SM-förare, team, arrangörer, funktionärer och SBF Drifting som bjudit på god underhållning under hela säsongen! Vi ses igen 2019!

Text: Christer Hägglund – DriftZone.se
Foto: Björn Billsten, Christer Hägglund, Stefan Lindgren, Henrik Andersson, Emil Åhman – DriftZone.se